Glöm idén om det perfekta barnet! Här pratar vi om varför misslyckanden är livsviktiga och hur vi kan använda sagor för att lära våra barn att kämpa istället för att bara vara "smarta".
I morse hände det igen. Min åttaåring satt vid köksbordet, stirrade på matteläxan och utbrast med tårar i ögonen: ”Jag är sämst! Det här kommer JAG ALDRIG att lära mig!”
Treåringen passade samtidigt på att dekorera diskmaskinen med permanent penna, och där stod jag med min kalla kaffe och undrade när livet blev en tävling i frustration. Känner ni igen er? Den där känslan av att våra barn tror att de måste vara födda till genier för att ens våga försöka?
Vi lever i en värld där vi så gärna vill att våra barn ska känna sig speciella. Vi säger ”du är så smart” eller ”vad duktig du är”, men vet ni vad? Forskning av Carol Dweck visar faktiskt att det kan vara en riktig fälla. 😱
När vi berömmer intelligens istället för ansträngning, blir barnen rädda för att göra fel. Om de misslyckas tänker de: ”Jaha, då var jag visst inte så smart ändå”. Det blir helt enkelt för läskigt att ens försöka!
Här hemma har vi börjat experimentera med det magiska ordet: ÄNNU. ”Jag kan inte det här... ännu.” Det låter så enkelt, men det förändrar hela hjärnans inställning från en låst dörr till en öppen väg.
Psykologen Carol Dweck kallar detta för ett ”tillväxt-tänk”. Det handlar om att förstå att hjärnan faktiskt växer och blir starkare precis när vi kämpar med något som är svårt. Misstag är inte bevis på misslyckande, de är bevis på att vi övar!
Men hur förklarar man detta för en frustrerad åttaåring eller en envis treåring? Svaret finns i berättelserna vi läser. Om hjälten i boken fixar allt med ett trollspö lär vi barnen att framgång kommer gratis. Vi behöver böcker där karaktärerna klantar till det ordentligt!
Jag letar numera efter böcker där huvudpersonen svettas, gråter och vill ge upp, men till slut hittar en väg framåt. Det är i de berättelserna som barnen ser sig själva och sina egna små katastrofer.
Här är några av mina mest realistiska (och räddande) tips för att hantera ”jag kan inte”-skriken med hjälp av sagans kraft:
- Välj ”felaktiga” hjältar: Läs böcker som Flickan som aldrig gjorde misstag eller Rosie Revere, Ingenjör. Prata om hur skönt det är att de faktiskt misslyckas först!
- Gör en ”Förutsägelse-paus”: När karaktären i boken gör bort sig, stanna upp och fråga barnet: ”Hoppsan, vad tror du hen ska göra nu för att lösa det här?”
- Dagens Misstag: Vid middagen pratar vi inte om vem som var bäst, utan vi delar med oss av dagens största klantighet. Jag brukar vinna (som när jag glömde tvätten i maskinen i tre dagar... IGEN).
- Använd ”Ännu-burken”: Varje gång någon säger ”jag kan inte” men lägger till ett ”ännu”, får man lägga en glaskula i en burk. När burken är full firar vi med glass! 🍦
- Visa din egen kamp: Låt barnen se när du kämpar med en krånglig bruksanvisning eller ett nytt recept. Berätta högt: ”Det här är svårt för min hjärna just nu, men jag övar!”
Vi vill ju att de ska bli modiga, inte perfekta. Genom att flytta fokus från resultat till processen hjälper vi dem att bygga en inre styrka som håller hela livet.
Om du vill hitta fler fantastiska berättelser som hyllar ansträngning och mod framför medfödd talang, kika in på ReadFluffy. Där finns massor av inspiration för våra små kämpar!
Vad var ditt senaste ”föräldra-misslyckande” som faktiskt lärde dig något? Dela gärna med dig, så kan vi skratta (och gråta lite) tillsammans över hur härligt stökigt livet är! ❤️
