Vet du vad? Idag är en alldeles speciell dag. Den lilla räven Cinder, som är orange som en sprakande hösteld och har svarta små strumpor på tassarna, ska börja i skolan. Men det är inte vilken skola som helst, det är Skogsskolan i den stora ihåliga eken.
Cinder knöt sin mörkblå ninjamask över ögonen. Svisch! Han drog åt sitt gräsflätade bälte och kände på sitt lilla träsvärd. Han kände sig inte bara som en rävunge, han kände sig som en mäktig skogsväktare! Men inuti den mjuka pälsen dunkade hjärtat lite snabbare än vanligt. Dun-dun, dun-dun. Var man tvungen att vara jättemodig i skolan?
När han kom fram till den ihåliga eken såg han en liten hare som hette Bim. Bim darrade på sina långa öron och såg jätteledsen ut.
– Min ryggsäck... den är borta! snyftade Bim. – Den var full med godsaker och nu är den försvunnen i den dimmiga skogen.
Cinder rätade på ryggen. Han visste precis vad han skulle göra. – Oroa dig inte, Bim, sa han med sin modigaste stämma. – Jag är en ninja, och ninjor hjälper alltid sina vänner. Häng med!
De gav sig ut i Viskande skogen. Tipp-tapp, tipp-tapp, lät Cinders tassar mot den mjuka mossan. Först kom de till Kittlings-ormbunkarnas gränd. Ormbunkarna kittlades under magen så att Bim inte kunde sluta fnissa. – Minns ninja-regeln, viskade Cinder. – Tass på tå, smyg och gå, hysch-hysch-hysch.
De balanserade över den vingliga stenbäcken. Skvalp, plopp! Cinder använde sitt träsvärd för att hålla balansen och sträckte ut sin svans, som var yvig som en stor fluffig fjäder, för att hjälpa Bim att inte trilla i. Kan du gissa vad de såg bakom en buske? Det var en ekorre som försökte bita i en stor, lila fyrkant.
– Hallå där! ropade Cinder lekfullt. – Det där är ingen jättenöt, det är Bims ryggsäck!
Ekorren hoppade högt av förvåning – Poff! – och tappade ryggsäcken så att den fastnade högt uppe på en gren. Den var alldeles för högt upp för en liten hare. Men inte för en ninja. Cinder tog sats. Han kröp ihop, lägre och lägre, tills magen nuddade marken.
– Ett, två... NINJA-SKUTT!
Med en luftig volt och ett smidigt grepp fångade han ryggsäcken och landade mjukt på alla fyra tassarna. Supa-dupa klara! Bim blev så glad att han gjorde ett glädjehopp som var nästan lika högt som Cinders.
Tillsammans gick de tillbaka till den stora eken precis när solen började värma skogsbacken. När de satte sig i klassrummet delade Bim med sig av sina äppelskivor och morötter. Cinder insåg något viktigt medan han tuggade: Att vara en ninja handlar inte om att slåss med träsvärd. Det handlar om att ha skarpa ögon, vara snäll och aldrig lämna en vän i sticket.
Nu började skoldagen kännas riktigt mysig. Cinder stoppade undan sitt svärd, lade svansen runt sina tassar och kände hur trött han blev efter allt hoppande. Det var dags att lyssna på ugglans berättelser.
Och precis så, med en mätt mage och en ny bästa vän, blev det en helt perfekt första dag i skolan. God natt, lilla ninja.