I hjärtat av Bärnstensskogen, där löven lyser som rött guld, bor en liten räv som heter Cinder. Ser du honom där borta? Han är orange som en sprakande eldbrasa och på nosen har han en mjuk, mörkblå mask. Svisch! Cinder är nämligen ingen vanlig räv. Han är en liten räv-ninja! Vid sin sida bär han ett troget svärd av solblekt trä, för i dag har han ett mycket viktigt uppdrag. Mamma Räv är nämligen så trött, så trött efter en lång natt av räv-arbete. Hon har kurat ihop sig till en fluffig boll i lyan för att sova.
”Jag ska vakta din sömn, mamma,” viskar Cinder så tyst att bara ett grässtrå kan höra honom. Han drar upp sin mask, greppar sitt träsvärd och ställer sig på vakt. Kan du stå lika stilla som Cinder? Han rör inte en morrhåre. Tystnad. Men vänta... vad är det som låter i trädkronorna? Tipp-tapp, tipp-tapp! Det är de busiga Hopp-och-gnissel-ekorrarna! De har kommit för att spela kotte-kull precis ovanför mammas huvud. ”Tjoho!” ropar en ekorre. ”Titta på den här stora nöten!”
Hopp! Cinder gör en perfekt ninja-volt genom luften. Han landar mjukt som en snöflinga på en gren. Han fäktar inte med sitt träsvärd, nej det vore ju för bullrigt. Istället håller han upp en tass mot nosen. ”Sssch!” viskar han med ett busigt leende. ”Vi spelar en ny lek. Den heter Stentatyn!” Ekorrarna stannar mitt i ett hopp. En ekorre står på ett ben, en annan håller en nöt i luften. Det blir helt stilla i skogen. Ingen rör sig, inte ens en svans tippar.
Men plötsligt – åh nej! En liten ekorre hittar en jättestor ekollon och ska just skrika av förtjusning. Hupp! Innan ljudet hinner ut ur munnen, plockar Cinder snabbt fram ett litet bär ur sin väska och räcker över det. Ekorren blir så förvånad att den börjar tugga tyst istället. Mums, mums, mums. Cinder blinkar med sina bärnstensfärgade ögon. Han har räddat vilostunden med snällhet och tysta tassar.
Solen sänker sig och skogen blir varm och rosa. Mamma Räv sträcker på sina långa ben och gäspar ett stort räv-gäsp. Gääääsp! Hon tittar på sin lilla ninja-vakt och ler. ”Tack, min lilla Cinder. Jag har sovit så gott.” Cinder lägger undan sitt träsvärd och kryper tätt intill henne i det mjuka gräset. Han har lärt sig att man kan vara en stor hjälte även om man är liten och tyst. Och så, med hjärtat fullt av värme och magen full av frid, somnade hela rävfamiljen tillsammans under de viskande tallarna. Visst var det en fin dag för en liten ninja?