I den gömda byn Neon-Shadow, där uråldriga pagoder gnistrar i skenet från holografiska lyktor, bodde Shiki. Ni känner väl Shiki? Hon är ingen vanlig flicka. Hon är en ninjakatt med månsilverfärgat hår som svajar som ett sidenband bakom henne, två pigga kattöron som sticker upp genom luggen och en lång, smidig svans med vit tipp. Över pannan bär hon ett polerat pannband i metall med en ingraverad Yin och Yang-symbol. Shiki var en mästare på den ljudlösa stigen och kunde springa uppför vertikala väggar snabbare än du hinner säga ”Mjao!” Men en dag hittade hon något som utmanade hennes balans mer än något annat: en rullbräda.
”Rassel, rassel, klick!” lät det när Shiki försökte ställa sig på sin nya lönnbräda, Silverstrecket. Men istället för att glida gracilt som en skugga, hände något katastrofalt. ”Vick, vack, BOOM!” Brädan sköt iväg åt höger, och Shiki landade i en hög av silverhår och mjuka tassar på marken. ”Aj då,” muttrade hon och rörde på sina morrhår. Hur kunde hon, som kunde balansera på spetsen av en bambustav, inte tämja en planka med fyra hjul? Det kändes som om brädan hade en egen, ganska envis vilja.
Plötsligt hördes ett lågt hoande från ett gammalt körsbärsträd. Det var Mäster Newton, en klok gammal uggla i stora kopparglasögon och en liten labrock. ”Shiki, min vän,” hoade han. ”Du kämpar mot brädan som om den vore en motståndare i en duell. Men skateboardåkning är inte en strid – det är en dans med fysikens lagar!” Shiki tittade upp, förvånad. ”Fysik? Är det en ny sorts ninjateknik?” Mäster Newton skrattade så att hans glasögon guppade. ”Det kan man säga! Det är konsten att förstå gravitation, friktion och rörelseenergi. För att bemästra brädan måste du förstå universums osynliga trådar.”
Mäster Newton tog med Shiki till Gravity-labbet, en fantastisk plats fylld med svävande magneter och neonbelysta ramper. ”Titta här,” sa han och pekade på hjulen. ”Friktion är kraften som bromsar dig när hjulen rör marken. För lite friktion och du halkar, för mycket och du stannar. Och ditt tyngdpunkt?” Han pickade med en vinge på hennes Yin-Yang-symbol. ”Den måste vara precis i mitten. Balans mellan kraft och motkraft, precis som din symbol visar.” Shiki började öva. ”Svisch!” Hon försökte sig på en ’Inertia-Ollie’. ”Duns!” Hon glömde att dra upp knäna. ”Puff!” Hon testade ’Rörelsemängdens Kickflip’, men brädan snurrade tre varv för mycket. Varje gång hon föll, analyserade hon vinkeln och farten. Hon insåg att vetenskap inte bara var siffror i en bok – det var verktyg för att flyga!
En vecka senare var det dags för Den Stora Sky-High-Turneringen i Half-Pipe Valley. Luften darrade av spänning. Hela byn var där för att se de bästa åkarna, inklusive Shikis rival, Gizmo, en kille med en bräda täckt av raketer och sensorer. ”Snygg frisyr, Shiki, men fysik slår ninjatrix alla dagar i veckan!” hånade Gizmo. Shiki log bara ett hemlighetsfullt katt-leende. Hon visste något som Gizmo inte visste: Ninjatrix OCH fysik var den ultimata kombinationen. Kan du känna pirret i magen när hon står där på kanten av den gigantiska rampen? Vinden drog i hennes silveröron, och hon fokuserade på sin center av gravitation.
”Tre... två... ett... KÖR!” Shiki kastade sig ut. ”Wrooom!” Hon sköt fart nerför den böjda väggen. Hon räknade i huvudet: farten ökar, energin lagras. När hon nådde botten av rampen, använde hon all sin benstyrka för att trycka ifrån – en perfekt acceleration! Hon flög upp i luften, högre än någon annan tidigare vågat. I luften utförde hon en ’Gravity-Defying Shinobi-Spin’. Hon snurrade som en virvelvind, medan hon drog in svansen och armarna tätt mot kroppen för att snurra snabbare. Allt enligt fysikens lagar om rotationshastighet, precis som Mäster Newton lärt henne!
Publiken höll andan. Skulle hon landa? Shiki fällde ut armarna precis innan hon träffade rampen för att sakta ner rotationen. ”Tjong!” Hjulen mötte asfalten med ett perfekt ljud. Hon gled nerför rampen med en sådan elegans att det såg ut som om hon flöt på en flod av silver. Gizmos raketer var ingenting mot Shikis kontroll. Hon hade inte bara använt muskler, hon hade använt sin hjärna för att förvandla gravitationen till sin bästa vän. ”Mjao-tastiskt!” skrek publiken och applåderade så att bergen ekade.
När Shiki tog emot den glittrande trofén, blinkade hon mot Mäster Newton som satt i publiken med ett belåtet leende. Hon hade lärt sig att en sann ninja aldrig slutar lära sig, och att världen är full av osynliga krafter som bara väntar på att bli upptäckta. Hon rullade hemåt genom neonljusen, med svansen stolt i vädret och hjulen som sjöng en rytmisk melodi mot marken: ”Svisch, rull, svisch!” Och det var precis så det gick till när Shiki bevisade att vetenskap och mod är den allra bästa magin. Snipp, snapp, snut, så var den sagan slut!