I sin verkstad under den urgamla eken putsade Spark sina mässingsglasögon. Hon var redo att sova, men utanför fönstret rådde fullständig kaos. Månen lyste ovanligt starkt ikväll, som en silverfärgad discokula. Spark såg ekorren Pipp hopppande mellan grenarna i en vild dans, och grävlingen Grumpus sprang i cirklar medan han klagade högljutt på att han inte kunde sluta springa. Skogen var alldeles för pigg för att komma till ro.
Spark klev ut på mossan och försökte sjunga en mjuk vaggvisa. Men Spark var en uppfinnare, inte en sångerska, och hennes energi var smittsam. Istället för att somna började djuren klappa takten till hennes sång! 'Nej, nej, det här fungerar inte', skrattade hon och drog ner sina sotiga glasögon över ögonen. Om sånger inte bet, fick hon lita på sin ingenjörskonst. Hon sprang tillbaka till verkstaden med en plan i huvudet.
Spark drog fram kugghjul, rör och en stor bälg av läder. Med sina två silvernycklar skruvade hon ihop 'Drömspridaren 3000'. Det var en fantastisk maskin, men i ivern råkade hon hälla i fel flaska. När hon drog igång motorn med ett dån sprutade maskinen ut miljontals tvålbubblor istället för lugnande dimma. Djuren började jaga bubblorna i en vild lek, och nu var de mer vakna än någonsin tidigare.
Grumpus grävling frustade och halkade på en bubbla. 'Spark, vi behöver tystnad, inte ett skumbad!' Spark torkade av en sotfläck från kinden och funderade. Maskinen behövde något från naturen, något som kunde lugna ner de spralliga benen. Hon kom att tänka på de lysande lavendelblommorna som växte vid bäcken. De doftade som varma filtar och trygga drömmar. Det var precis den ingrediensen som fattades i hennes stora maskin.
Hon sprang till bäcken och plockade försiktigt en stor bukett av den självlysande lavendeln. Tillbaka i verkstaden monterade hon en ny del på maskinen: en 'spinn-motor' som lät precis som en nöjd katt. Hon blandade blommorna med en skvätt magisk dagg och kontrollerade alla ventiler en sista gång. Hennes kopparröda hårtofsar darrade av koncentration. 'Nu gäller det', viskade hon och lade handen på den stora spaken.
Spark började räkna ner medan djuren nyfiket samlades runt den märkliga apparaten. 'Tre... två... ett... start!' Med ett mjukt, rytmiskt surrande började Drömspridaren arbeta. Istället för bubblor kom nu en tät, lila dimma som doftade ljuvligt av blommor och sommarkväll. Dimman spred sig likt en mjuk slöja mellan träden och dämpade månens starka sken. Det var som om hela skogen tog ett djupt, avslappnat andetag på samma gång.
Effekten var omedelbar. Pipp ekorre slutade hoppa och kände hur ögonlocken blev tunga. Han kröp ihop i en mjuk boll på en gren. Grumpus grävling lade sig till rätta i den mjuka mossan och lät ett stort, nöjt gäsp slippa ut. Spark kände själv hur hennes egen energi började ebba ut. Maskinens spinnande ljud var så sövande att hon nästan tappade sina verktyg i det mjuka gräset. Skogen hade äntligen funnit lugnet.
Spark klättrade upp i sin hängmatta och sköt upp sina glasögon i pannan. Runtomkring henne sov alla djuren sött under det lila lavendeltäcket. Hon hade använt sin uppfinningsrikedom för att sprida frid, och nu var hennes eget arbete äntligen slut för dagen. Med ett sista leende slöt Spark sina bärnstensfärgade ögon och somnade djupt, vaggad av doften från sin maskin och skogens tysta susande. God natt, lilla uppfinnare.