I hjärtat av den viskande skogen bor en mycket liten skogsalv som heter Twig. Twig har hår av flätat gräs och en mjuk, grön dräkt gjord av mossa. Vet du hur mjuk mossa känns? Den känns som en varm kram! Idag är solen gul som honung och Twig känner sig sprallig i benen. Han vill leka! Han kallar på hela sin familj. Kom, ropar han, nu ska vi bygga en hinderbana!
Twig och hans familj börjar leta. De hittar stora kottar – Klunk! De hittar runda, släta stenar – Plums! De rullar fram grenar och mjuk mossa. Kan du hjälpa till att bära? Pust och stonk! Snart är banan klar under de stora ormbunkarna. Det finns hopp-hinder av kottar och balansgångar av pinnar. Twig håller hårt i sin käpp, den med den vita, fluffiga maskrosen på toppen. Nu kör vi!
Twig tar sats. Skutt, skutt, skutt! Han hoppar över en liten kvist. Men oj! Mitt på en stor, knotig rot snubblar Twig. Svisch! Hans maskroskäpp flyger upp i luften. Twig ramlar mjukt ner i mossan. Han känner sig lite ledsen i ögat. Kan han verkligen vara en duktig hoppare? Han tittar på de höga kottarna och suckar. Men vet du vad familjen gör? De skrattar inte. Nej, de hejar! Heja Twig! ropar de.
Nu händer något fint. Familjen håller varandra i händerna. De gör en bro av sina armar. Twig reser sig upp och borstar av sin mossiga dräkt. Han tar ett litet hopp, och sedan ett till. Boink! Med hjälp av en varm hand och ett glatt hejarop vågar han prova igen. Tillsammans balanserar de på stenarna. Ett steg, två steg, balansera, balansera... Inte ramla nu! Alla hjälps åt, för tillsammans är man faktiskt mycket starkare och modigare.
Till slut ser de målet – den gyllene kotten! Twig tar ett jätteskutt med sin maskroskäpp. Hopp-sa! Han landar precis rätt. Hela familjen ramlar ihop i en enda stor, mjuk hög av skratt och mossa. Ingen vann, men alla var bäst! Twig inser att det viktigaste inte är att vara snabbast, utan att man är snäll och hjälper sina vänner. Nu är benen trötta och magarna vill ha kramper. Solen går ner och skogen blir tyst. Snipp, snapp, snut, så var skogsleken slut.